"Collectivism in Barcelona" 

Barcelona kollektiviseras!
Mikael Cardell <cardell@lysator.liu.se>
1993-04-23

Detta {r ett fallstudium |ver kollektiviseringen av industristaden
Barcelona. Orsaken att jag valt en stad och just denna stad {r att
Barcelona hade den st|rsta koncentrationen av kollektiv som fanns i
Spanien, antagligen beroende p} den stora m{ngd medlemmar CNT, den
spanska syndikalistiska fackf|reningen, hade d{r.

Man skall vara medveten om att kollektiviseringen gick till p} mycket
olika s{tt i stad och landsort. Orsaken till att jag valt att skildra
hur detta skeende fortfor i en t{tort {r att jag vill spinna vidare p}
Kropotkins ide'er om kommunen som en n{rmast sj{lvf|rs|rjande enhet av
industri och jordbruk. Naturligtvis {r det d} sp{nnande att f|lja en
storstads transformering under kollektivisering och socialisering.

Det jag allts} t{nker beskriva {r hur enskilda f|retag f|r{ndrades i
och med kollektiviseringen eller fr}n och med att arbetarkontroll
utropats. Dessutom {r jag intresserad av hur det vardagliga sociala
m|nstret f|r{ndrades f|r den vanlige innev}naren i en stad som
Barcelona.

Allm{nt om kollektiviseringen i Barcelona

De CNT-organiserade arbetarna befann sig n{r det fascistiska upproret
b|rjade den 19:e juli i generalstrejk. Efter att ha nedk{mpat
fascisterna kom, den 25:e juli, en enkel order fr}n CNT: ]terg} till
arbetet. Denna }tlyddes och n{r arbetarna kom }ter till sina arbeten
fann de ofta att f|retagen l{mnats vind f|r v}g av sina {gare och
direkt|rer. CNT:s f|retagskommitte' p} platsen sammankallade d} i
regel alla arbetare, {ven de icke CNT-anslutna, till ett m|te och
f|reslog att f|retaget skulle kollektiviseras.

Eftersom arbetarna var m}na om sina arbeten r|stade de flesta ja till
denna kollektivisering i den efterf|ljande omr|stningen och d{rf|r kom
s} m}nga f|retag redan i b|rjan av kriget i h{nderna p} sina arbetare.

I en del fall fanns f|rst}s f|retagsledarna kvar i f|retagen, men
dessa f|retag kollektiviserades oftast i alla fall. Antagligen s}g den
lokala kommitte'en att andra f|retag genomgick processen och f|reslog
saken f|r arbetarna som r|stade ja oavsett om de var CNT:are eller
inte. Saken var n{mligen den, att {ven UGT, den andra stora
fackf|reningen (socialdemokratisk), var f|r kollektivisering av
f|retagen. I en s}dan situation hade f|retagsledningen f|ga att s{ga
till om. M}nga g}nger stannade dock direkt|rer, tekniker och
tj{nstem{n kvar f|r att forts{tta arbeta i det nybildade kollektivet.

Ingen allm{n order om kollektivisering utgick allts} fr}n
fackf|reningarna; allt som skedde f|retogs spontant av arbetarna
sj{lva. Att det verkligen var s} kanske kollektiviseringstakten visar
eftersom f|retagen kollektiviserades undan f|r undan och inte i ett
slag. Naturligtvis var de fler i b|rjan, direkt efter att upproret
hade slagits ner, men |vertagandena var {nd} s} utspridda att man inte
kan s{ga att de skedde |gonblickligen.

I vissa fall skedde dock kollektiviseringen p} direkt order, men detta
h|r allts} snarare till undantagen {n till regeln. Ett exempel {r
pl}tslagare och svetsare som via den anarkistiska dagstidningen f|r
Katalonien, Solidaridad Obrera, uppmanades att kollektivisera sina
f|retag f|r att kunna utf|ra bepansring och reparationer f|r
arbetarmilisernas fordon.

Styrelsen i alla dessa kollektiviserade f|retag gick till p} det
s{ttet att ett storm|te (spanska: la asamblea) utgjort av alla
anst{llda inom f|retaget, eller inom st|rre f|retag av varje avdelning,
valde en driftsledning kallad f|retagsr}d. I m}nga fall var denna
identisk med den gamla syndikalistiska f|retagskommitte'n.

R}det valdes vanligtvis f|r ett }r och ansvarade inf|r storm|tet.
R}dsmedlemmarna stod oftast kvar p} sina arbetsplatser, men i st|rre
f|retag kunde r}det sj{lvt utse ett verkst{llande utskott ansvarigt
f|r de l|pande utgifterna. Ibland ordnade man detta utskott s} att
dess medlemmar, tagna fr}n r}det, byttes ut i ett schema.

Eftersom f|retagen nu var kollektiviserade och d{rmed ocks}
exproprierade hade de gamla {garna inte l{ngre n}got att g|ra med
f|retaget. Utdelning p} aktier och faktiskt hela aktiesystemet var
d{rmed i praktiken avskaffad. Om f|retagets {gare inte hade vidtagit
}tg{rder, som det finns n}gra exempel p}, s} kunde i allm{nhet
kollektivet ocks} komma }t banktillg}ngar och dylikt. Dessv{rre drogs
vissa f|retag med gamla skulder, till exempel cigarettindustrin som
hade en stor skuld f|r papper fr}n Sverige. Detta var stora problem
som aldrig helt l|stes.

Dagen efter revolutionen m}ste man ge folket mat

En av f|ruts{ttningarna f|r att en revolution skall lyckas {r att
folket inte beh|ver lida brist p} mat och andra livsviktiga artiklar.
D{rf|r m}ste revolution{rerna till att b|rja med s{kra
livsmedelstillf|rseln och beslagta alla privata och f|retags{gda
lager. Dessa skall sedan f|rdelas efter behov. /* Fritt efter
Kropotkin */

I Barcelona tog livsmedelsindustrins organisationer, tillsammans med
restaurang- och hotellpersonalen, bespisningsfr}gan i egna h{nder och
inr{ttade, redan 21:a juli, utspisningslokaler f|r folket. Ofta var
det ocks} spontana aktioner som gjorde att aff{rer mer eller mindre
plundrades och varorna |verf|rdes till lager d{r syndikatet
inventerade och sedan delade ut. /* Peirats */

Eftersom l{get var akut gjorde ett demokratiskt sammansatt
livsmedelsf|rs|rjningsutskott f|rst ett |verslag |ver tillg}ngarna och
delade d{refter ut livsmedel fr{mst till sjukhus, }lderdomshem och
f|rsvaret. Senare inventerade man livsmedelslagren ordentligt med
hj{lp av fackf|reningarnas medlemmar och fick en riktig bild av
tillg}ngen. [ven detaljhandlarnas lager inventerades vid detta
tillf{lle och fusk var ot{nkbart eftersom det var de anst{llda hos
detaljhandlarna som genomf|rde inventeringen.

Senare kunde dessa detaljhandlare enbart f} sitt lager p}fyllt av de
kollektiviserade grossistf|retagen. Planen var f|rst}s att
detaljisterna ocks} skulle kollektiviseras, men s} l}ngt kom
kollektiviseringen aldrig i Barcelona. /* Souchy, Agustin: Nacht u"ber
Spanien s. 105-106 */

Bagerier och mejerier socialiserades ocks} i samma veva; man tog helt
enkelt |ver f|retagen, uppr{ttade en gemensam kommitte' som skulle
sk|ta de l|pande uppgifterna f|r dem alla och rationaliserade hela
produktionen. Ett exempel p} denna rationalisering {r att de bagare
som fann sig ha tagit |ver bageriindustrin i Barcelona beslutade sig
f|r att koncentrera produktionen till de mest {ndam}lsenliga ugnarna
och inte anv{nda de }lderdomliga lokalerna de hade i |vrigt. De
v{ntade dock bara p} att kunna bygga ut dessa och skapa stora bagerier
med de modernaste maskinerna, n}got som ocks} hade uppfyllts innan
krigets slut.

Bagarna hade allts} sparat p} omkostnaderna genom att koncentrera
produktionen till ett f}tal ugnar och d{rigenom f}tt m|jlighet att
expandera efter en ganska kort tid. Rationaliseringar av det h{r
slaget var p} intet s{tt ovanliga som ett exempel fr}n en fabrik som
tillverkade hylsor till l{ppstift visar. Ganska snart hade fabriken
gjorts om f|r att tillverka patronhylsor och allts} anpassats till det
verkliga behovet. Detta {r vitalt f|r en anarkistisk ekonomi med fri
konsumtion och en produktion avpassad efter denna.

Revolution{rerna ville att f|retagen skulle vara s} n{ra detta
"verkliga behov" som m|jligt och avskaffade d{rf|r mellanh{nder i alla
branscher s} gott det gick. Detta lyckades f|rst}s mycket b{ttre i ren
jordbruksbyggd {n i st{der som Barcelona d{r grossister och liknande
faktiskt uppmanades uppg} i socialiseringen i st{llet.  

Genom den politiska process som inleddes i augusti f|rlorade s}
sm}ningom revolutionskommitte'n makten |ver livsmedelsf|rs|rjningen
och den gick i st{llet till den }terinsatta stadsstyrelsen under
Companys katalanska regering.

Den 20:e juli 1936 hade ett m|te mellan presidenten f|r "Generalitat",
dvs Companys, och CNT:s representanter {gt rum. Presidenten f|rklarade
att CNT var herrar |ver staden och |ver Katalonien och han st{llde sig
till deras f|rfogande. Detta ledde till formandet av Centralkommitte'n
f|r de antifascistiska miliserna som CNT hade en |verv{gande majoritet
i. /* Lorenzo, sid 116 i svenska utg}van */

Genom denna "revolutionsregering" hade CNT makten |ver
livsmedelsf|rs|rjning, ekonomi och f|rsvar i hela Katalonien. CNT
ut|vade denna makt f|r och genom arbetarna som sj{lva hade format
revolutionskommitte'er p} s} gott som alla arbetsplatser. Det var
dessa som efter kollektiviseringen i praktiken f|rvandlades till
f|retagsr}d och |vertog f|retagsledningens plats.

Fr}n och med slutet av augusti hade dock stadsstyrelserna
}teruppr{ttats i och med att Companys generalitat b|rjat h{mta sig
fr}n chocken. Detta ledde till att centralkommitte'n f|r
livsmedelsf|rs|rjning och alla liknande organ officiellt uppl|stes f|r
att ing} i de gamla stadsstyrelserna. 

Genom sitt stora inflytande i centralkommitte'n f|r de antifascistiska
miliserna kunde dock CNT forts{tta att ut|va stor makt {ven inom dessa
styrelser, men detta f|rsvagades allteftersom Companys regering
}tertog makten och varubristen f|rv{rrades.

De allm{nna tj{nsterna kollektiviseras

Lokaltrafiken i Barcelona gick igenom samma process som bagerierna och
kollektiviserades den ocks}. Den 24:e juli gick n}gra CNT:are ur
transportsyndikatet fr}n sina barrikader p} Barcelonas gator d{r de
k{mpade mot fascisterna och tog sig till sp}rv{gsbolagets lokaler. I
lokalerna hade civilgardister f|rskansat sig, men efter en del
f|rhandlingar l{mnade dessa |ver sp}rv{gsbolaget till CNT:s
representanter efter att ha kontrollerat med |verordnade per telefon.
Sju stannade kvar f|r att ockupera byggnaderna medan resten
inspekterade banorna och funderade |ver vad som beh|vde g|ras f|r att
f} ig}ng trafiken.

Inne i byggnaden v{ntade endast f|retagets advokat som f}tt order att
f|rhandla. Alla andra hade redan flytt. Kamrat Sanchez, som mer eller
mindre ledde ockupationsgruppen, hade tidigare blivit d|md till 17 }rs
f{ngelse p} grund av en strejk d{r just denna advokat var f|retagets
representant och de k{nde genast igen varandra. /* Sanchez hade blivit
fri i och med den allm{nna amnestin tidigare */ Sanchez kamrater ville
skjuta advokaten, men det satte han sig emot. Tid f|r ett m|te n{sta
m}ndag best{mdes i st{llet men advokaten d|k aldrig upp. Han l{mnade
allts} i praktiken |ver f|retaget till arbetarna. /* citerat av Sochy
(ur CNT-rapporten), samt Leval */

Denna grupp av sju som nu hade f|retagets kontroll i sina h{nder
sammankallade ett m|te f|r alla sektioner inom syndikatet f|r att ta
reda p} om det fanns m|jlighet att alla ville st{lla upp och f|rs|ka
f} ig}ng trafiken. Alla gick med p} detta utan reservationer. D{refter
vidtog det stora arbetet att realisera m}let.

Tekniker och arbetare kallades ocks} in via radio dagen efter detta
m|te. Fem dagar efter att stridandet slutat rullade 700 sp}rvagnar p}
Barcelonas gator. Detta var 100 mer {n vanligt, men de beh|vdes
eftersom det var om|jligt att f} tag i bensin f|rutom till f|rsvaret.
De 100 vagnarna hade av den tidigare ledningen utd|mts som
oreparerbara, men de entusiastiska arbetarna klarade det. /* Leval,
sid 246 i engelska */

Ett enda f|retag {gde f|rut alla tre grenar, allts} bussar, sp}rvagnar
och tunnelbana, av lokaltrafiken. De olika grenarna kollektiviserades
var f|r sig genom att en f|retagskommitte' valdes f|r varje gren men
allt var {nd} samordnat genom ett extensivt samarbete kommitte'erna
emellan. Dessa kommitte'er hade ett ansvar inf|r storm|tet som i
princip utgjordes av alla i f|retaget. Det viktigaste f|retaget var
dock sp}rvagnsf|retaget med 7000 anst{llda. Det kan ocks} n{mnas att
taxibilarna ju ocks} b|r r{knas till lokaltrafiken, men dessa bildade
s} sm}ningom ett eget kollektiv.

Som jag n{mnt tidigare befann sig alla arbetare i strej n{r upproret
br|t ut, och efter att ha kallats tillbaka fr}n den till sina vanliga
jobb p} sp}rv{gsbolaget uppfylldes alla strejkkrav. 40-timmarsvecka
inf|rdes /* CNT gjorde ett avsteg fr}n sitt vanliga 36-timmarskrav pga
kriget */ och utj{mnade l|nerna efter att ha strukit direkt|rer och
hela bolagsstyrelsen fr}n l|nelistan. Arbetshygienen f|rb{ttrades
ocks} till stor del genom att duschar och omkl{dningsrum
installerades.

Gas-, vatten- och elektricitetverket kom ocks} att kollektiviseras,
men detta f|ljde i stort sett samma m|nster som jag tidigare redogjort
f|r. Betydligt intressantare {r d} telekommunikationerna som aldrig
blev kollektiviserade eftersom de sk|ttes av ett dotterbolag till det
amerikanska ITT. I st{llet kom h{r arbetarkontroll att utropas. 

De som sk|tte denna kontroll var CNT:s och UGT:s telefonsyndikat och
kom att g{lla alla aspekter av verksamheten efter att den centrala
telefonstationen f|rst tagits |ver. ITT:s representater fick n|ja sig
med de rent administrativa sysslorna kring bokf|ring av inkomster och
utgifter d} verksamheten helt tagits |ver av arbetarna.

Arbetarkontrollen sk|ttes genom en vald kontrollant p} varje
telefonstation eller teleomr}de. Denne kontrollant fungerade i
praktiken som en chef f|r stationen och man r}dgjorde med denne innan
n}gon som helst verksamhet sattes ig}ng. Med andra ord fanns denna
kontrollant p} plats f|r att, p} l{gre niv} {n f|retagets
administration, ta |ver kontrollen av f|retaget. /* F|r en beskrivning
av kontrollen se t ex Peirats, sid 122 i engelska */

Verksamheten kunde dock inte forts{tta som vanligt eftersom ca 75% av
installationerna uppskattades som skadade n{r arbetarkontrollen
inf|rdes. Orsaken var att fascisterna ofta hade f|rskansat sig i
telefonstationerna och att dessa nu var s|nderskjutna och bombade. P}
bara n}gra f} dagar efter att installationerna hade f|rst|rts
fungerade st|rre delen igen. Dessutom hade man m}nga nyinstallationer
avklarade till stabsh|gkvarter, f{ltsjukhus och liknande.

]t envar efter behov?

noindent Man avskaffade aldrig l|nearbetet i Barcelona {ven om det
f|rekom att man inte hade n}gon l|n f|r sitt arbete p} andra platser i
Katalonien.  Av den anledningen kan man kanske inte s{ga att en
verkligt anarkistisk kommunism n}gonsin inf|rdes i Barcelona. Till
detta finns det naturligtvis en hoper orsaker. Man v}gade inte ta bort
l|nesystemet helt och h}llet under brinnande krig eftersom man ofta
befarade att den tekniska personalen d} skulle fly. I st{llet
utj{mnade man l|nerna s} gott man kunde och avskaffade som sagt alla
h|ga direkt|rsl|ner och liknande. /* Se t ex Herre i eget hus sid 61
*/

F|r att kunna avskaffa l|nearbetet eller i alla fall utbetala en
familjel|n efter behov i st{llet f|r att betala efter utf|rt arbete
var en fullst{ndig socialiering inom och tv{rs|ver branscher
n|dv{ndig. Orsaken {r helt enkelt att somliga branscher var mer
"l|nsamma" i betydelsen inf|rskaffande av valuta, allts} n}got som i
l{ngden skulle utj{mnas eller f|rsvinna. CNT var ocks} mycket medvetna
om detta och f|rs|kte hela tiden f} en socialisering till st}nd. P}
vissa platser som i Hospital de Llobregat vilken omtalas av Leval som
en socialiserad stad skedde ocks} detta. D{r gick de olika branscherna
ihop i ett ekonomir}d som h|ll noga reda p} vilka som hade |verskott
och |verf|rde d{refter resurser branscherna emellan f|r att g|ra
familjetilldelning f|r arbetarna m|jlig.

Socialt liv efter revolutionen

M}nga har skildrat hur det sociala livet f|r{ndrades efter att
arbetarna vunnit mot det fascistiska upproret och kollektiviseringen
kommit ig}ng. Alla var med ens "compan~ero" och inte l{ngre "Sen~or".
Hattar bars inte l{ngre eftersom det ans}gs borgerligt. Alla var p}
gatorna, eller samlades i stora lokaler f|r att diskutera
f|r{ndringarna.

En s} k{nd person som George Orwell skriver s} h{r om Barcelona:

  Det var f|rsta g}ngen som jag |verhuvudtaget befann mig i en stad d{r
  arbetarklassen h|ll i t|mmarna. Arbetarna hade ockuperat s} gott som
  alla byggnader och skrudat dem i r|da fanor eller anarkisternas
  r|d-svarta, p} varje v{gg stod hammaren och sk{ran och de
  revolution{ra partiernas initialer m}lade, s} gott som alla kyrkor
  hade plundrats och gudabilderna hade br{nts. H{r och d{r f|rst|rde
  hela lag av arbetare systematiskt kyrkorna. 

  /.../

  Att ge dricks hade i lag f|rbjudits och en av mina f|rsta upplevelser
  var att en hotellv{rd l{xade upp mig f|r att jag f|rs|kt ge en
  hotellpojke dricks. Det fanns inga privata bilar, de anv{ndes alla i
  krigstj{nst, och alla sp}rvagnar, taxibilar och de flesta andra
  transportmedel hade m}lats i r|tt och svart.

  /.../

  Till det yttre var Barcelona en stad d{r de v{lb{rgade klasserna
  praktiskt taget inte l{ngre existerade. F|rutom n}gra f} kvinnor och
  utl{nningar s}g man |verhuvudtaget inga "v{lkl{dda" m{nniskor. S} gott
  som alla bar enkla arbetskl{der eller bl} overaller eller n}gon form
  av milisuniform. /* Hyllning till Katalonien, sid 8-10 */

Orwell forts{tter sedan med att konstatera att han inte k{nde till att
stora delar av dessa v{lb{rgade klasser fortfarande fanns kvar i
Barcelona, men gick kl{dda i arbetarkl{der och "l}g l}gt". Dock h{vdar
han ocks} att st{mningen var f|rv{ntansfull och att alla verkligen
st{llde upp. Det f|rekom till exempel ingen hamstring trots att det
var varubrist.

Franz Borkenau hette en annan engelsk skribent p} plats i Barcelona.
Han skriver i The Spanish Cockpit:

  Nu n{r jag gick ut var gatorna fulla av grupper av upphetsade m{n i
  vapen och n}gra stycken bev{pnade kvinnor fanns d{r ocks}. De senare
  upptr{dde med en sj{lvs{kerhet som spanska kvinnor inte brukar visa p}
  offentlig plats men mycket anst{ndigt (och det skulle vara ot{nkbart
  f|r en spansk flicka att upptr{da i byxor som milisflickorna alltid
  g|r). /* Citerad i Frihetlig... sid 94. */

H{r har vi allts} en verklig f|r{ndring i sociala m|nster som |ver en
natt framtr{dde. J{mst{lldhet |ver en natt? Nej, det {r nog en
f|rhastad slutsats att s{ga att j{mst{lldhet inf|rdes |ver en natt.
Sanningen {r snarare den, att inom arbetarr|relsen hade j{mst{lldhet
r}tt l{nge {ven om detta f|rh}llande inte speglade samh{llet i |vrigt.
N{r d} arbetarr|relserna kom i kontroll f|rutsattes kvinnorna deltaga
i lika m}n och p} samma villkor. Ett bevis f|r detta {r att l|ner som
utbetalades, om det inte var familjetilldelning det var fr}ga om, var
lika f|r kvinnor och m{n.

Uppenbart {r, att stora f|r{ndringar skedde i det sociala livet i och
med revolutionen. Tyv{rr finns inte mycket skrivet om just denna
aspekt och historiker som vill f}nga detta m}ste nog skynda sig
eftersom de |gonvittnen som finns kvar har blivit gamla. Kanske
forts{tter jag sj{lv p} inslaget sp}r och dokumenterar detta f|r
efterv{rlden.

K{llf|rteckning

Gr|ndahl, Britta: Frihetligt kommunism i praktiken. Stockholm 1986.

Herre i eget hus -- om sj{lvf|rvaltning i Spanien och Portugal.
Stockholm 1982.

Kropotkin, Pjotr: The Conquest of Bread.

Leval, Gaston: Espagne libertaire. Paris, 1971. 

Engelsk utg}va: Collectives in the Spanish Revolution.

Lorenzo, Ce'sar M: Les anarchists espagnols et le pouvoir. 1969.
Svensk utg}va: Syndikalismen vid makten. Stockholm 1972.

Orwell, George: Homage to Catalonia. 1938.
Svensk utg}va: Hyllning till Katalonien. Falun, 1989.

Peirats, Jose': La CNT en la revolucio'n espan~ola I-III. Ny upplaga
Paris 1971.
Engelsk utg}va: Anarchists in the Spanish Revolution.

Souchy, Augustin: Nacht u"ber Spanien. Darmstadt, u}.